antiee

Ligger i min säng kan inte sova, saknar min mamma jätte jätte jätte mycket.
Har bara träffa min mamma två ggn på elva år, för att hon bor i Sierra Leone (väst Afrika)

Just de här tiderna behöver jag henne och mina syskon vid min sida, men nej de ska behöva bor så långt bort som det går. Saknar min mamma mest av allt inga ord kan beskriva hur mycket jag älskar henne!!
Hon är den enda jag vet skulle kunna göra allt för mig om hon kunde  och jag desmma för henne. Vi har gått genom så mycket tillsammans.
 Jag önska att jag hade någon och vända mig till när jag känner mig
vilse eller behöver råd. Saknar mina syskon och deras små barn som springer runt lyckliga även fast de
''har så mycket''. De behöver inte alls mycet, de sprider kärlek till varandra istället för hat.
 När jag är där och  hälsar har jag det som bäst när det är dags för mig att åka hem blir det promlem,jag förvanddlas till ett lite unge som inte får sitt godis.
 Det är jätte jobbigt för mig att lämna de, men de förstår inte det utan de tycker att det är bra att jag åker tillbaka det de inte förstår är ensamheten här borta, osäkerheten och saknaden. Jag beundrar mig själv som orkar varje dag utan de.
 kärlekr till alla mina nära&kära